GLENN RECENSERAR VÄRLDEN - Glenn Edell

Här kommer den lilla historien om bröderna Nilsson och deras storartade knarkaffär.

 

Det här utspelade sig någon gång på åttiotalet. Min far hade fått en stor försäkringspeng utbetalad till sig pga att han något år tidigare hade förlorat sina fingrar i en olycka.

Bröderna Nilsson, min far och hans bror Bosse, bestämde sig för att göra en hacka och investera pengarna i narkotika. På vilket annat sätt kan man göra sig en hacka snabbt och lätt - snabba cash.

Sagt och gjort. De köpte narkotika för ca 50.000 kr, som på åttiotalet var väldigt mycket pengar som man fick en hel del knark för.

Farsan tog hand om själva affären medan Bosse skulle ta hand om knarket och föra det till en säker plats i Hälsingland. Den säkra platsen i Hälsingland var då alltså vår sommarstuga - ett riktigt kassavalv.

Farsan fick leveransen av knarket och gav det till Bosse som ångade upp till vår sommarstuga för att gömma varan tills dess att det var dags att fördela upp det och börja försäljningen.

 

Någon vecka senare åker min farsa upp till Bosse i sommarstugan. Han ber Bosse plocka fram knarket. 

Först ser Bosse lite frågande ut och säger "Knarket? Vilket knark?.

-Knarket!!! Knarket som jag gav till dig förra veckan som du skulle gömma, säger farsan.

Efter en liten stund så börjar min påtända farbror minnas och säger "Just ja, just ja. Fan det knarket ja. Jajaja, det har jag grävt ner i skogen".

-Jaha, men var då, frågar farsan.

-Det minns jag inte, säger Bosse.

Sedan börjar en skallgång genom Hälsingslands skogar för att hitta detta värdefulla knark.

Det hittades aldrig.

Bröderna Nilsson blev utan sina snabba cash och världen blev förskonade från 50.000 kr narkotika.

Men om det finns någon annan som vill ge det en chans, och tjäna sig en hacka, så finns det alltså fortfarande en hel del knark nergrävt någonstans i Hälsingland. Och i dagens värde så är det säkert värt miljoner.

 

Visst är det synd att inte fler langare är samma snillen som min pappa och min farbror? Då skulle vi slippa den här narkotikan för evigt.

 

Epilog....

Min pappa är nykter och drogfri sen snart 25 år tillbaka och har arbetat med att hjälpa andra missbrukare fram till sin pension förra året.

Min farbror Bosse är död sen många år tillbaka. Han lyckades aldrig ta sig ur sitt missbruk. Han var en udda människa, men väldigt vänlig. Hans fru, som sen blev exfru, slog en stekpanna i huvudet på honom. Det var nog då han blev lite udda. Vila i frid Farbror Bosse.