Att uppfostra andras barn
Ja, just det. Att uppfostra andras barn.
Vi har regler här i familjen som barnen följer så gott det går. Men nu har de kommit upp i den där åldern när kompisar kommer förbi och ska leka. Det verkar som att hela områdets barn har valt just vårt hus som deras lekplats. Vårt hus har blivit en ungdomsgård.
Vi som föräldrar är liksom nya inför det här och vet inte riktigt var vi ska dra gränsen? Hur många barn ska det få vara här samtidigt? Kan man dra en gräns för hur många som ska vara med innan det blir helt ohanterligt för oss? Vi som föräldrar bär ju ett enormt ansvar för alla dessa barn när de ska samsas under vårt tak. Händer det något så är det på vårt ansvar.
Men kan man säga att <nej, du får inte vara med nu eftersom det är för många barn här redan>? Det förstår ju inte ett barn. Allt som ofta säger jag att de får leka ute. Men nu regnar det ju - så då blir det ju så att alla ska vara inne och leka - här - hos oss - .... suck!
Fy fan, jag är helt slut.
Alla barn som kommer hit har ju heller inte någon aning om vad vi har för regler här hemma. Det blir ett oändligt skällande och tillrättavisande och försök till dialog. Vissa barn lyssnar inte alls. Andra barn har redan pissat in sitt revir här och ringer inte inte ens på dörren längre. Är dörren låst så går de runt och letar efter en öppen dörr och sen kliver de bara in. PUST!!!
Barn är som en cellmassa som förökar sig och bara flyter omkring. Man kan tycka att de är okontrollerbara under vissa stunder. Och så all den här hetsen och alla uppmaningar inom gruppen som gör att de hittar på sattyg hela tiden.
Men de har ju iallafall kul ihop.... jojojojo....bla bla bla bla. Pojkar slåss och kivas 90 % av tiden de leker och håller sams 10%. Det är ingen generalisering, utan vetenskapliga fakta beserat på mina egna erfaraheter ;)
Hur det är med flickor vet jag inte eftersom jag bara har pojkar som är i lekåldern. Min dotter är bara 2 månader gammal.
Här har man försökt att lära ut hur viktigt det är att dela med sig och dela lika och behandla varandra med respekt. Allt det där omkullkastas när pojkar umgås i grupp. Varför? VARFÖÖÖÖÖÖÖÖR?
Är det någon grundläggande djurisk instinkt?
Gång på gång ska ett nytt barn uppfostras till regler som finns här i vårt hus och lära sig att förhålla sig till reglerna.
It's a never ending story och det är NÄSTAN så att jag längtar till vinterns stängda dörrar.
SOOOOOOMMAR, SOMMAR OCH SOOOOOOOL!