Att vara Humanist - Ateist

 
Jag har blivit påhoppad så många gånger när jag uttrycker mina tvivel om att det finns en gud.
Religiösa kretsar blir så otroligt kränkta av att jag inte tror. Jag känner mig aldrig kränkt av att någon tror - om de mår bra av det så har jag inget att tillägga. Men lika mycket som de har rätt att tro så har jag min rätt att välja att inte tro.
Och jag har rätt att dela min åsikt om jag så vill.
Jag skrev ett inlägg en gång om vad jag tror att bibeln är - en samling vandringssägner skrivna av männsikor. Uppdiktade historier med actionfigurer. Jag har nog aldrig fått uppleva ett sådant hat. Hatet kom från dessa personer som som ska leva som gudtrogna vänliga själar. 
Jag får också ofta höra att jag inte har något känsloliv eftersom jag inte har någon tro. Jag tror snarare att det är tvärt om. Jag kan leva fullt och fritt eftersom jag inte tror att jag, efter min död, måste stå till svars inför någon övermäktig gestalt som ska bedömma om mitt liv varit rättfärdigt nog för himlen. Bara det visar ju att vår uppdiktade gud är ond. En förlåtande gud skulle ju självklart släppa in alla i den så kallade himlen.
 
Vetenskapen kan bevisa mycket. Men vad den inte kan bevisa är om det finns en gud eller inte. Där måste jag lämna walkover. Det är ett argument som jag ofta får höra. Och det är väl det enda argumentet som jag kan gå med på när man diskuterar guds existens.
Jag vet inte om gud existerar, ingen vet om gud existerar. Jag håller det för otroligt att gud finns, men jag kan inte bevisa det. 
 
Utövandet av religion ska såklart finnas. Men det ska inte vara en del av ett samhälle. Det ska utövas i hemmets lugna vrå eller i speciella byggnader såsom en kyrka.
Skolan skall vara religionsfri och likaså politiken.
Vi minns väl alla George Bush som hade direktkontakt med Gud. Gud sade till honom att invadera Irak. Märkligt sagt av Gud tycker jag.
Islamiska Staten härjar runt världen över och skapar oro. Där finns ingen acceptans för minoriteter och andra religionsutövare. Tycker man annorlunda så ska man utrotas. 
Islam är en stor mäktig religion som världen stryker medhårs. Vi måste våga säga ifrån. Våga stå upp för mänskliga rättigheter. Islam är en boktavstrogen religion och tolkningar åt det mer humanära hållet är väldigt få.
Ändå väljer omvärlden att sätta på sig silkeshandskarna och yttra de berömda orden "Det är inte religionen det är fel på, utan tolkningarna av religionen".
I religösas ögon är det aldrig religionen det är fel på. Det är alltid tolkningen, som är gjord av religösa fundmentalister, som det är fel på. 
Jag köper det argumentet lika lite som jag köper talessättet att "Vapen dödar inte - det är människan bakom vapnet som dödar". Om inget vapen där fanns skulle det inte heller finnas något vapen för människan att använda.
Likadant känner jag inför religion. Om religion inte existerade så skulle där inte heller finnas någon religion att tolka.
Religionen är en maktfaktor uppdiktad av människor. 
Raif Badawi blev, i Saudi Arabien, dömd till 1000 piskrapp och 10 år i fängelse för att han i sin blogg uttryckte något som regimen tyckte var stötande för religionen Islam. En diktatur med total avsaknad av mänskliga rättigheter. Hans dom är nu fastslagen i högsta domstolen. Ett av bevisen mot honom var att han hade tryckt på gilla knappen på en sida om kristendom på Facebook.
Våra svenska politiker vågar inte kalla Saudi Arabien för vad det verkligen är - en diktatur. Detta pga att det svenska näringslivet inte vill uppröra diktaturen och riskera att förlora pengar. Fruktansvärt och rent äckligt. Det svenska näringslivet borde föregå med gott exempel och frysa ut Saudi Arabien. Det borde förresten alla länder i världen som lever i demokrati. Sätt press på diktaturen. Fria Raif Badawi. Och kalla kalla regimen vid sitt rätta namn - En vedervärdig diktatur. 
 
Jag försöker ofta så det berömda fröet som kan växa sig till ett litet tvivel. Det är bra och sunt för världen.
 
Raif Badawi
 

Kommentera här: