GLENN RECENSERAR VÄRLDEN - Glenn Edell

Min pappa hade problem med det ena och det andra under min uppväxt.

Alkohol var en sak. Knark var en annan.

Idag är han dock nykter och drogfri sen 24 år tillbaka. Starkt jobbat efter ett liv i missbruk.

Efter sin behandling börjande han arbeta som terapeut och hjälpa andra missbrukare med liknande problem som honom. Idag är han pensionär.

 

Pappa satt två vändor i fängelse och under den här tiden så skrev han väldigt många brev. Väldigt väldigt många brev. Ibland plockar jag fram dem och läser. Det är ganska känslosamt.

Flera av breven är skrivna som rim eller som sagor och jag tänkte dela med mig av ett av breven. Det är en saga om Kung Glenn av Smårike.

Jag vet inte riktigt hur gammal jag var när jag fick det här brevet men någonstans mellan 0-10.

 

Jag antar att breven var som en slags terapi och ett sätt att söka förlåtselse.

 

"Hej Glenn

 

Det finns människor som är modigare och klokare än andra människor. Det är barn. Modigare för att de har förstånd. Förståndigare för att de kan älska utan förbehåll.

Nu skall jag för dig berätta sagan om kung Glenn den 1:e av Småriket.

Kung Glenn blev vida berömd för sin klokhet och sitt mod. Men allra mest berömd blev han för att han var en sån hejare på att spela fiol och dirigera stora orkestrar. Han hade en orkester som var så stor och lät så högt att dom kunde stå här och höras där.

Kung Glenn Regerade med fiolen i hand. Alltid när han hade fattat något av sina kloka beslut, kloka och modiga beslut, så filade han av en trudelutt på felan. En gång beslöt han att si skulle vara så och att ditten skulle vara datten, istället för tvärs om och det var både klokt och modigt.

Resten av folket i Smårike knorrade och menade på att såna nymodigheter ville dom inte höra talas om. Och hade inte kung Glenn haft sin fiol då att lugna ner dom med, så vete väl den hur det hade gått. Han spelade vaggvisor och i smårike somnar man direkt av sån musik. När det senare visade sig att allt fungerade mycket bättre när datten var ditten och så var si, då kom man överens om att maken till slughuvud till kung hade man inte sett eller ens hört talas om. Och småfolket älskade sin kung. Men allra mest älskades kungen av sin far Kejsar Nisse den sjuttiosjätte av Celland. Han var inte så klok, men ganska snäll. Och han hade allt vad en far vill ha, nämligen en god son.

 

Kung jag älskar dig!

Puss och kram Pappa"