Sömnparalys
Föreställ dig det absolut värsta skräckfilmsscenario du kan tänka dig. Föreställ dig hur skönt det är att ha möjligheten att stänga av den där fruktansvärda skräckfilmen - det var ju bara en film. Föreställ dig din värsta mardröm och hur skönt det är att vakna, om än kanske lite skakad, andas ut och konstatera att det var en dröm för att sedan somna om.
Föreställ dig allt det som jag nämt här uppe och rör ihop det som ingredienser till en enda stor skräckgryta men ta sedan bort möjligheterna till att stänga av, andas ut och somna om.
Under de senaste månaderna har jag jag upplevt något som är bland det värsta jag har varit med om.
Första gången det hände var jag så otroligt skakad och rädd och oförstående för att jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera det. Jag visste inte vad som hade hänt med mig och jag tänkte att nu håller jag på att bli tokig. Nu har mitt förstånd slutat att fungera.
När den värsta chocken hade lagt sig så tänkte jag inte mer på det. Jag lät det bero.
Sedan hände det igen.
Jag var lika rädd upprörd och skakad den här gången, men precis som förra gången lät jag det bero. Jag visste inte vad det var och jag visste inte om det var tillfälligt.
Sedan hände det en tredje gång.
Nu började jag söka på nätet om vad det var som pågick med mig. Vad är det som händer med min hjärna? Vad är det som händer med min kropp.
Jag själv hade gett det ett namn - jag hade gett det namnet SÖMNTRANS.
Jag upptäckte dock att tillståndet redan hade ett namn... SÖMNPARALYS. Nu ska jag berätta om mina upplevelser och vad som händer med just mig under det här tillståndet. Ni kanske kommer att tro att jag är på väg att bli galen men vad jag förstår så är det fler än jag som lider av det här och det är inget jag kommer att bli inlagd på mentalsjukhus för.
Vad är då sömnparalys?
Sömnparalys är ett tillstånd när kroppen sover men medvetandet fortfarande är i ett vaket tillstånd. Allt runt omkring dig är verkligt. Man är totalt medveten om sin omgivning och var man är. Vilka som finns omkring dig och vad man är i för rum. I detta medvetande så framkallas dock hallucinationer och man får besök av diverse otäcka och fruktansvärda varelser och demoner. När man sedan vaknar och är har full kontroll av sin kropp och sitt medvetande så kan dock dessa halucinationer stanna kvar och man kan se varelser röra sig i det rum som man befinner sig i. Det har hänt mig Och dessa varelser är precis lika verkliga som vilken annan människa som helst. Lika verkliga som den person som du kanske gick och lade dig bredvid när det var dags att sova.
Första gången det hände mig var det både en fysisk och verbal upplevelse. Jag minns hur människor rörde sig omkring mig. Hur ansiktslösa varelser satt på min kropp och hur de såg på mig och på mina barn (som sov i samma säng som mig) och hur de såg på min fru. Jag skrek, svettades, och pratade i sömnen. Vad jag förstår är det väldigt ovanligt att det uttrycker sig så under en sömnparalys men så var det för mig under min första upplevelse. Min fru försökte förgäves väcka mig, men det var totalt omöjligt.
Andra gången det hände mig så hade jag liknande upplevelser. Jag befann mig i ett fruktansvärt ingemansland. Ibland var jag i mitt sovrum där jag förgäves försökte få kontakt med med min fru. Jag var förlamad men kunde ibland lyckas att sträcka ut hand hand mot henne. Jag skrek allt vad jag orkade för att försöka väcka henne. Jag var helt oförstående till varför hon inte vaknade.
Det som är så skrämmande när man befinner sig i en drömparalys är att man hela tiden vet att man sover och försöker finna en väg ut ur labyrinten av hemskheter så att man vaknar på riktigt - oftast är det förgäves.
Ibland försöker jag styra om mina tankar när en ansiktlös demon sitter på mig. Jag försöker tänka att en drömparalys kanske inte behöver innehålla hemskheter. Jag försöker fantisera mig bort genom att tänka på det vackraste jag vet men de ansiktlösa säger att mina försök är lönlösa. Jag har aldrig lyckats styra om mina paralyser till något vackert. Den andra gången jag upplevde drömparalys så vaknade jag flera gånger livrädd och när jag somnade om återvände jag genast in i tillståndet.
Just den gången, men det är den enda gången som jag upplevt det så fanns det ansiktslösa människor i kappor som vandrade omkring i mitt sovrum när jag var vaken och vid fullt medvetande. Efter en stund var de borta. De lämnade rummet. Det var helt fruktansvärt Och jag är glad att just det inte har hänt igen.
Senaste gången det hände var fredagen den 21 juli 2017 I Leksand. Jag och min familj var där för att jag skulle arbeta men vi skulle även semestra samtidigt. Sovarrangemangen var lite udda eftersom vi hade lånat ett boende. Jag sov i en tältsäng intill en soffa och i soffan låg ett av mina barn. Min fru och resten av mina barn låg på madrasser på golvet.
Den här paralysen började annorlunda än vad de andra hade gjort. Ingenting hände. Jag var ensam i mitt sovrum. Jag såg resten av min familj ligga och sova. Precis på de platser där de hade varit när jag också hade somnat. Det fanns inga demoner. Det fanns inga konstiga ansiktlösa människor och än så länge var det lungt. Jag var medveten om att jag sov och jag var livrädd. Min första tanke var att jag måste röra mig bort från min son som låg bredvid mig. Inget får hända honom. Min andra tanke var att om jag kröp ner från sängen och bort till min fru på madrassen och höll om henne så skulle ingen få tag på mig. Så det gjorde jag. Jag kröp bort till henne på madrassen och höll om hennes midja med mitt ansikte på hennes byst. Plötsligt så känner jag något som greppar tag om en av mina anklar. En stark kraft. Ingen fysisk varelse. Kraften lyster mig upp mot taket. Jag klamrar mig hårdare fast om min frus midja. Vi är halvvägs på väg upp mot taket när en röst säger ”DIT DU SKA KAN INTE HON FÖLJA MED” varpå allt går mycket fort. Jag flyger upp mot taket och åker genom det som när ett osynligt spöke färdas genom en vägg. Min fru faller handlöst mot golvet och landar med en smäll. Efter det tappar jag kontakten med min familj och befinner mig i ett helt annat universum tills jag helt plötsligt befinner mig i min säng igen där jag ligger och ser på min fru som sover. Jag försöker få kontakt. Jag skriker. Jag sträcker ut handen. Jag bönar och ber att hon ska väcka mig. Jag är helt oförstående att hon inte hör mina dödsrop - jag tror verkligen att jag kommer att dö om hon inte väcker mig. Jag känner demonens närhet. Jag tänker att min fru kanske dog av fallet och jag känner en isande kyla och ett tryck mot bröstet. Jag vänder mig om och ser på min son som ligger bredvid mig - livrädd att något ska hända honom. Jag måste försöka ta mig bort från sängen, men jag är förlamad.
Och så helt plötsligt är jag vaken. Vaken på riktigt. Vid medvetande. Jag gråter. Min dotter vaknar och vill ha välling. Min fru vaknar. Jag inser att alla är utom fara. Min dotter får välling och somnar om. Jag säger till min fru att jag måste sova bredvid henne resten av natten. Jag somnar - drömparalysen fortsätter sedan efter det med mig fullt medvetande om att jag sover och jag fortsätter leta efter en väg ut ur paralysen. Jag ser mig själv ligga där bredvid min fru.
Det var den värsta natten och den värsta drömparalysen hittils.
Nu kanske du som läser det här tänker att jag bara har extrema mardrömmar. Och, ja, på sätt och vis så är det ju så. Men skillnaden mellan en vanlig mardröm och det här tillståndet är så markant. Det här är något helt annat. Jag är sovande fast vid medvetande. Det är fruktansvärt.
En annan sak som kanske skiljer mig från andra som lider av det här är att jag vet när det kommer att hända.
Jag kan känna redan på dagen om jag kommer att få en jobbig natt. Det är inte en psykologisk känsla utan en fysisk. Jag känner det i mina ögon. Om jag rör ögonen uppåt eller nedåt, till höger eller till vänster eller i cirklar så blixtrar det till i hjärnan och det skickas en ilning ned i mina fingertoppar och i mina tår. När detta händer så vet jag att jag kommer att få en drömparalys och att natten kommer att bli hemsk. Det är verkligen så sjukt konstigt och dagen går åt till att psykiskt förbereda mig för en jobbig natt.
Jag vill dela med mig av det här för att jag vill komma i kontakt med andra som har upplevt samma sak. Jag vill ha någon att prata med som vet precis hur det är att befinna sig i det här tillståndet. Är du en av dem så hör gärna av dig.
Bilderna som jag lagt upp är väldigt beskrivande för hur det känns.
Tack för att du tog dig tid att läsa.
Glenn
skriven
Sömnparalys är väl möjligtvis ett slags andligt uppvaknande på så sätt att man får lättare att förstå delarna hjärna, kropp och själ. Samma tillstånd kan du ju komma i via djupmeditation. Det är inget flummigt i det.
Du är ju skaparen av din film, allt runtom finns ju eftersom du existerar. Vi har idag börjat skilja på kropp och själ, vi lever i vårt huvud istället för i hjärtat.
Vad händer då om man ändrar om sitt liv tex, går ner i hjärtat? Jo man kan uppleva att allting börjar integreras. Plötsligt finns inga gränser mellan hjärta och hjärna. Du kan uppleva kroppens fulla potential. Extremt skrämmande. Och extremt härligt.
Men det är först när man lär sig att styra lite som det känns behagligt att lämna sin kropp och gå in i parallella världar. Har man inte upplevt det tidigare är det skräckinjagande.
Jag levde med sömnparalys som barn, det är vanligt då man inte lärt sig stänga av. Du verkar ha börjat öppna upp.
Så ur ett filosofiskt perspektiv spelar det ju ingen roll om vi väljer att konstatera att det är en fördröjning mellan hjärna och kropp. Det man upplever är det vi lärt oss att benämna som andligt. Om vi från första början inte hade separerat dessa två skulle våra liv vara fyllda av mirakel som vi idag väljer att benämna som övernaturliga. Vi i väst använder väl ca 5% av våra sinnens potential.
Med hjälp av droger kan vi nå samma resultat. Det du beskriver är ju i princip det du kan uppnå med hjälp av ex ayahuasca. Utnyttja ditt tillstånd och upplev det coola utan rädsla. Allt är ändå en illusion. Inte sant?